burriburr

När folk kallar saker för bonnigt så får jag alltid, "mystisk" nog, en bild av byn där jag är uppväxt i mitt huvud. Alltid. Uteslutande. Jag skrev en gång en novell om en man som körde skoter med ena knäet på dynan och hade kaninpälsmössa och skjorta som var köpt 10-pack från överskottsbolaget. Den lades ut på Latikbergs hemsida. Sen fick jag höra att dom fått klagomål för att vissa hade tagit åt sig personligen av novellen. Och jag som bara generaliserat hejvilt! Den som inspirerat mig mest var ju gubben vi bodde hos, mammas gubbe, Bengt. Han körde ofta skoter i fyllan. En gång tog jag nyckeln ur skotern för att hindra honom och då blev han förbannad och sa högt i hallen typ "då går jag ut med hunden istället då!" och så vinglade han iväg.

Jättehemskt verkligen.

Jag vet exakt vem det var som klagade också. Och jag vet att denna man äger en kaninpälsmössa. Men jag hade ingen aning om att han liknade sin fru med en cemetsugga och köpte kläder i 10-pack från ÖB. Det var verkligen informativt att han klagade.

Här är föresten novellen för den som har tid.

Jag minns föresten när man var liten och man for ut på skotern (modell orange ockelbo) och fikade och gjorde mackajärnsmackor och lekte med sina kusinbarn (som var jämngamla). Och så drack pappa och hans homies så mycket att man ibland fick köra hem. Det var ett sant äventyr. Då var det normalt men i efterahand kan man ju undra varför de for ut med skotern och drack öl? Med barnen på kälken?

Det är så mycket jag funderar på i efterhand. Ni anar inte!