Pyttipjutt
Idag kom verkligheten faktiskt ikapp Jocke föresten. Pytt-i-panna är den äckligaste maten som finns, och verkligen en nöd-nöd-nöd-nödfallsmaträtt!!! Jag har alltid hatat äckliga jävla pytt-i-panna men kan stå ut med det om man blandar i massor med rödbetor.
Men nä. Idag är det slut på pytt-i-panna-äckel-päckel.
Dumt
Är hon gammelgäddan eller? Inget minne? Nappar på kroken två minuter efter att hon tagit sig låss?
Tur att det är mycket mer som tyder på att hon är intelligent , då kan man glömma sånna här incidenter och gå vidare utan oro om särskola...
Fy fan
Igår när jag for in till centrum var det samma sak. Regnet hade stått som spön i backen hela dagen men så fort jag kom ut så blev det typ +35 grader och unket fuktigt.
Och idag har det varit grått enda sen jag klev upp, men så fort jag gått en liten bit så försvinner molnen som genom ett mirakel. Det enda som fattas är att jag väger 25 kg, har stor mage och flugor i ögonen. Då vore jag ett tvättäkta u-landsbarn i det äckliga solskenet.
Och strumpor... SUCK!!! Dottern har bara typ tre par strumpor och ALLA är borta. Jag försöker hålla koll på var dom är men inte sambon... Så nu imorse när jag inte hittade några strumpor (som sedan inte behövdes tack vare den satans värmen) så väckte jag honom fast han kom hem sju imorse.
Jag menar... vill han inte att han ska bli väckt kan han väl försöka lägga strumporna så man åtminstone SER dom? Ska det vara så jävla svårt? Hur som helst hittade jag inga och fick tränga på henne strumpor som hon hade när hon var en vecka gammal.
Och när det gäller värmen så tror jag det finns hopp. Jag har läst att temperaturerna brukar gå upp ungefär var 10 000e år. Och det blir istid i samma tidsintervall. Och så har jag läst att ifall det blir lite varmare så kommer golfströmmen som förser oss med årstider knäppas av. Alltså: Det är kanske en ny istid på G? Gud vad skönt!
pappa å gumman
Lilla gumman REDAN 10 månader!
Lillgummans dag
Klockan halv nio ungefär så ringer det och jag kliver upp och svarar. Det är Phernilla. Hon säger att det ringde 08.12 hemma hos henne och hon såg att det var jag, men när hon svarade var det alldeles tyst till en början. Sen hörde hon en glad liten tjej som sa "Heeeej! Heej!". Det var Fia som kom på endera att Phernilla borde vakna eller att jag var för tråkig för att konversera med.
Sen träffade jag Phernilla och en som heter Emma och deras små inne i stan. Inte så länge men det är nästan alltid skönt att ta sig ut å träffa lite annat vuxet folk! Och dottern blir så glad av det också! Förr brydde hon sig inte om andra, hon såg väl folk som saker och katter var vad som låg på hennes a-lista. Katter och snören. Just ja. Det var så jävla mycket getingar som jagade omkring oss. Jag hatar verkligen getingar och jag skulle inte bry mig om dom dog och svalornas meny tappade en viktig ingrediens (eller vad nu getingar är bra för).
Ja just ja. Hon satt på pottan och kissade, men jag löste korsord och tänkte att hon fick vänta en minut innan jag tog bort henne därifrån. Plötsligt hör jag "duns" och så ser jag hur dottern ligger på mage på golvet med pottan över ryggen, med kiss och allt utspillt över sig själv. Hon gnällde lite men glömde bort det så fort jag tog upp henne och satte henne i badkaret. Jag måste erkänna att jag tyckte det hela var väldigt komiskt. Att se sin 10-månaders dotter ligga på mage med en potta och urin på ryggen är inte varje dag!
Beachen
Tänk föresten om det fanns en spis med AC. Fan vad onödigt! Såvida man nu inte äger katt eller nåt som plågas i värmen. Då kan man stänga in djuret i spisen och slå på ACn, och plötsligt är uppfinningen inte totalt onödig. Fast ganska riskabel måste jag säga. Men om man använde den precis som en handgranat, dvs exakt efter instruktionerna, så vore ju inte risken så stor att en katastrof skulle inträffa.
Att grunda
När vi kom hem så stoppade vi i alla fall batterier i dockan för att testa den. Jag sitter på golvet i köket med dottern när sambon kommer in med dockan. Dotterns reaktion är omedelbar. Hon börjar gråta och skrika av ren och skär rädsla när hon ser dockan skaka sitt huvud fram och tillbaka och blinka med halvöppen fylleblick. Den skräniga halvthaiwanesiska stämman som sjunger "blinka lilla" på engelska är bara som kronan på verket. Hon borrar in ansiktet i min famn och vill bara bort från demonen som står och dansar loss på hennes gåstol.
Vi tänkte att vi skulle stänga av den i alla fall. Men nej, varje gång hon såg dockan så skrek hon och tårarna sprutade. När vi plockat bort dockan helt och hållet så tittade hon länge och väl om kusten var klar innan hon kunde släppa det krampaktiga greppet om min famn.
Tänk om vi har grundat för en livslång fobi för gatumusikanter?
Kolla blicken. Den kan få till och med den värsta ryska illegala streetboxaren att mjukna. Eller inte...
Världens elakaste grej
Så att detta foto skulle vara det enda deras barn skulle kunna titta på när hon sitter och känner sig ledsen och övergiven: detta fotografi av två personer som ser helt vansinniga ut, men som hon inte kommer ihåg såg ut på något annat sätt. Det skulle vara elakt på så många fler sätt en ett.
Och det skulle inte bara vara elakt för stunden. Det skulle vara elakt för alltid.
Visst skulle detta vara överjävligt elakt? Och väldigt ustuderat och dumt. Ja, att ha sex i en magnetrönken när en illa sjuk hjärntumörspatient behöver den eller bajsa i sin nära väninnas sko verkar inte så himla dumt i jämfört med detta. Pew. Va skönt.
En underbar dag
Dagen började med att min dotter väckte mig och jag gav henne en bok för att på ett billigt sätt så att säga "köpa sömn" (andra föräldrar vet vad jag snackar om). Boken heter "vad säger djuren" och när hon fick den sa hon "bää bää", på ren svenska.
Jag tänkte typ "jaha, vad kul, slumpen gjorde att hon sa bä bä" och så somnade jag om.
Ikväll läste jag för henne precis som vanligt, och när vi kom till fåret i boken sa hon "bää bää" igen. Och igen. Och igen. På kossan blev det "muu" och på geten blev det "bää" (ja det är faktiskt svårt att hålla isär fåret och geten, de är i princip enäggstvillingar).
Sen när vi läste boken "knacka på!" så sträckte hon upp sin hand och knackade själv på dörrarna. Jag har läst boken nästan varje kväll i två-tre månaders tid, och den här gången var första gången detta hände.
Hon har även börjat säga "pappa" och låta som katten har hon kunnat länge, eftersom vår exo-hanne hela tiden förföljer henne, för nära henne finns det alltid uppmärksamhet att få. Han är som katternas egen lilla Robinson-Robban (varknar känsliga för länken) fast utan pinsamma utspel och desperata groupies (han är för övrigt kastrerad).
Kanske inte så mycket att bli glad över tycker ni. Men vår lässtund blev extra lång ikväll och jag låg bara och njöt hela tiden. Jag har alltid läst bara för att hon ska bli lugn för rösten och få titta på färgerna och formerna i böckerna. Nu börjar böckerna faktiskt betyda något för henne.
Min dotter som leker med mina mensskydd.
Föräldrakomplex
Man kan överallt läsa om typ 5000 sätt att bli en bra förälder, det ena motsäger det andra.
Det är nannyprogram på TV och massor av "såhär ska du göra" och "såhär ska du absolut inte göra". Barnet ska sova hela natten, helst i egen säng och i eget rum, och det ska äta regelbundet och bra.
Ibland när min dotter inte vill äta har jag lust att trycka fast skålen i ansiktet på henne och säga "här får du din envisa skitunge". Det har hänt att jag har kladdat maten på hennes kinder. Eller lagt maten på min näsa eftersom hon gillar att bita mig i näsan. Det är sånna saker som man vet är felaktigt och det är sånt som kan ge en lite föräldrakomplex när man ser på nannyprogram. Som för övrigt är ångestladdade program som man helst inte ser såvida man inte lider under knivhot. Eller såvida man inte är trött och det inte finns något annat att se på.
Nä jag har inget mer å säga för idag. Förutom att jag älskar min dotter och jag vet att hon kommer bli skitbra på att äta nån dag. Puss hej!
Min dotter om 100 år?