burriburr

Vi var hos Jockes föräldrar i helgen och det var trevligt. Direkt när vi stiger in genom dörren kommer Arne och hämtar Böna. När jag efter en stund tog henne för att känna om blöjan var torr och om hon skulle på pottan så började hon gråta. Då sa jag snabbt "jaså du vill bara vara hos farfar" och jag såg hur Arne sken upp som en sol. Sen gav jag tillbaka ungen till honom.

Ibland kan jag inte låta bli att ge dom små lögner bara för att jag vet hur glada dom blir när gumman gör tecken på att gilla dom. Jag har tex sagt att hon letat efter dom med blicken jättenoga efter att dom farit och sett ledsen ut. Och ibland har jag ringt till dom, gett henne telefonen och sedan sagt att hon ringt själv. Jag vet inte om dom misstänker något eftersom hon är 11 månader. Hon har dock ringt själv ett par gånger, men som tur är så kommer hon inte åt telefonlistan såå ofta (vad dyr räkningen skulle bli).

Efter nån timme eller så så gräver Arne i alla fall fram ett gammalt fotoalbum och gamla fotografin från när han var ung. Det var nästan chockande hur sjuuuukt jävla lika Jocke och Arne var på vissa bilder.  Samma nonchalanta stil liksom... ser det ut som på bilderna i alla fall. Nu har Arne inte alls någon nonchalant stil utan stil som en gammal 72åring vilket han också är.

Han tog också fram ett kort där han sa "där är min pappa, joakims farfar". Jag tittar på bilden och ser bara Arne på den... "hm... är det här din pappa?" säger jag och pekar tveksamt på Arne på bilden. "Just det" säger han och det tar en liten stund innan jag kopplar. Bilden är svartvit och Arne kunde ju inte vara en gammal gubbe redan då!  Så Arne var också sjukt lik sin farsa. Jocke får bilden och han fnissar frenetiskt.

Ja det var kul. Nu vet man på ett ungefär hur Joakim kommer se ut om 50 år! Nämligen som sin far och sin farfar! Inte de snyggaste gamlingarna jag sett direkt men jag kommer inte bry mig förmodar jag.


När jag blir gammal bryr jag mig bara om att hacka lök med pekfingret som ser ut som ett långfinger.