burriburr

Jag hittade en gammal dikt jag skrivit för flera år sen och som jag glömt bort. När jag läste den blev jag gripen för jag fattade direkt vad diktaren menade. Diktaren tänkte på samma sätt som mig och det är ju inte så konstigt eftersom det var jag som skrev den. Jag brukar föresten väldigt sällan skriva dikter. Jag är inte en poesimänniska. Men ibland händer det.

Rulla runt
Jag rullar runt
i saft och i svett
sött och salt
jag rullar runt
i damm och över sten
det är som att jag ligger
i en matta

runt runt
det kladdar
det svider
det är livet
 
-- RÖSTEN HÖRS --
Du tittar på mig
det är en blick
en blick som fryser
som brinner
som egentligen borde döda

du är tyst
men din röst hörs


Jag skulle ju inte vilja påstå att det är ett masterpiece direkt men skit samma!