burriburr

Nu ska jag berätta om en ganska så pinsam sak som hände när jag skulle gå till vårdcentralen idag. Vårdcentralen ligger typ 50 meter härifrån så vi skulle naturligtvis gå. Jag kände att jag inte mådde så bra, mådde illa och så, men tänkte inte så mycket på det. Det är ju för fan bara 50 meter.

När vi kommit utanför porten, gått uppför en trappa och så gått några meter så känner jag hur det börjar svarta för ögonen på mig och jag blir yr. Jag måste sätta mig ner på asfalten för jag kan inte stå upp. Bakom mig kommer en gammal dam med stavar och frågar hur det går. Sen kommer även en man och frågar hur det går för oss. Jocke börjar fnissa och säger att vi klarar oss. Den gamla damen blir orolig och säger att hon ska hjälpa mig att gå till vårdcentralen. Joakim fnissar. Redan här känns det helt avigt. En gammal tant med stavar ska inte hjälpa en ung och (annars så) snärt 21-åring till vårdcentralen. Det ska vara tvärt om.

Hon hjälper mig upp och jag lägger märke till att hon har rosa läppstift på tänderna. Damen är alltså runt 75 år skulle jag gissa. Jag säger att det går bra men hon tar mig i armen och leder mig. När vi kommit några meter och är kanske... 25 meter från vårdcentralen så känner jag hur det svartar för ögonen på mig igen och jag lägger mig ner på asfalten. Den gamla damen säger att hon ska gå in till vårdcentralen för att hämta hjälp, så hon stakar iväg med sina stavar.

Här börjar det MEST pinsamma. Först kommer en sköterska som skakar (tror hon fryser?) och säger typ att det ska bli bra. Sen tittar jag upp och så kommer typ 10 pers (eller var det fler?), dom springer,  med en sån där rullbår som jag får lägga mig på. Sen rullar dom in mig.

Jocke står hela tiden och fnissar. Han förstår hur pinsamt jag tycker det hela är. Han sa att jag missade det bästa också, nämligen att det kom ut typ 20 pensionärer med stavar från vårdscentralen som stakade mot oss för att se hur det gick.

Jag undrar lite vad den gamla damen sa? Jag tänkte att jag skulle få nån stabil stödhjälp att gå in, inte värsta IR-mottagningen med läkare som rusar så rockarna fladdrar.

Sen rullas jag in på ett rum i alla fall, dom tar blodtryck (som visar normalt) och vi lämnas ensamma. Läkaren vi redan var avsedda att träffa kommer och klämmer på magen och skriver sedan ut sjukintyget.
Jocke köper ett äpple till mig på butiken bredvid som jag får äta, sen hämtar han bilen så jag slipper gå så långt och riskera ännu en genant incident.

Ja så gick det till idag i alla fall... Och läkaren sa att jag ska ringa å skriva in mig på MVC så fort som möjligt (jag har knappt ens tänkt på det) osv osv... ja huga min je.


Behöver lite bacon och ägg. Puréad. Är helt slut efter den heroiska insatsen med att rädda en 21-åring idag. (stavarna är inte med på bilden)