burriburr

Okej, nu ska jag klara mig själv! Ikväll for Jocke till jobbet och det betyder att jag ska ta Fia imorgon till dess han vaknar. Jag har fortfarande problem med att lyfta henne och jag vet inte VAD vi ska hitta på utan att förgås av boringness! Att gå längre sträckor är fortfarande inte på fråga och det är ju så jag tar mig fram... För korkortet har mitt segarsle inte fixat, även fast vi har pengarna undanstoppade på körkorts-kontot...

Egentligen ville jag att han inte skulle börja jobba förän om ett par-tre dar kanske, men han såg så himla besviken ut när jag sa det... Han hade verkligen sett fram emot jobbet. Jag frågade honom om han tyckte det varit så hemskt att vara hemma, och nej, det hade det såklart inte. Men jag tror han ljög. Han har fått ta hand om i princip allt själv: Mat, disk, handla, städa, Fia... Så som sagt, jag tror han ljög!

Och så har han varit så extra gullig hela kvällen. Jag misstänker att det var dåligt samvete. Eller så var han verkligen så himla lycklig över att gå till jobbet. Men jag tror mer på det första.

Vi får se hur det går!