Jag ångrar
Jag ångrar att jag var så dum att jag berättade för mamma att jag är gravid. Hon ringde när jag hade som mest ont och var som mest rädd när jag låg på sjukan, precis innan operationen. Då berättade jag det.
Jag hade inte ringt till henne och sagt att jag låg på sjukan, hon råkade bara vara hos morfar när jag ringde honom.
Sen på nåt dumt sätt så tänkte jag att jag skulle må bra av att prata med henne. Men näe. Allt hennes intresse är bara tillgjort och/eller högst tillfälligt. Hon har inte ens ringt och fått höra att barnet faktiskt överlevde hela alltet. Hon har inte ringt för att höra hur jag mår heller.
Hon har kanske kommit på nån dum anledning att vara sur på mig. Tex att jag inte ville att hon skulle använda mina extremt låga och tighta jeans som jag köpte när jag var 19, och som jag inte kan förstå hur hon ser ut i (hon är 47 och får en kick av att tränga på sig mina å lillsyrrans kläder).
Eller så törs hon helt enkelt inte ringa. För hon VET att jag kommer ta upp hennes alkoholproblem. Det borde hon i alla fall veta.
Jag mår bara dåligt av att ha kontakt med henne. Jag ska säga upp kontakten. Det betyder att jag inte kommer ha kontakt med nån av mina föräldrar. Det känns sorgligt. Jag är så avis på alla som har värsta bra relationen med en eller BÅDA av sina föräldrar.
Tänk att ha en förälder som älskade ens barn och som man vågade lämna barnen till! Tänk att ha en förälder som brydde sig! Tänk att ha en förälder som inte kallade en lögnare när man talar 100% sanning...
Jag hoppas jag lyckas vara en bra förälder till mina barn... Ibland blir jag rädd att jag också kommer spåra ut och bli en jävla kärring som bara bryr sig och sig själv.
Vilket trist inlägg. Men oj vad jag tänkt på detta... medan jag legat på sjukan å efter. Hur jag kunde vara så dum alltså så jag öppnade mig och delgav något så viktigt... som ett naivt litet barn ungefär. Jag hatar när jag är naiv.
Nu väntar jag iaf på att Jocke ska komma hem med en pizza. Jag mår inte illa ikväll! Jag känner mig inte nära att spy! Och jag har inte tagit de där starka må-illa-pillrena alls idag!
Lunchen gick också bra! Har till och med varit på öppna förskolan!
I RULE!!!
Jag hade inte ringt till henne och sagt att jag låg på sjukan, hon råkade bara vara hos morfar när jag ringde honom.
Sen på nåt dumt sätt så tänkte jag att jag skulle må bra av att prata med henne. Men näe. Allt hennes intresse är bara tillgjort och/eller högst tillfälligt. Hon har inte ens ringt och fått höra att barnet faktiskt överlevde hela alltet. Hon har inte ringt för att höra hur jag mår heller.
Hon har kanske kommit på nån dum anledning att vara sur på mig. Tex att jag inte ville att hon skulle använda mina extremt låga och tighta jeans som jag köpte när jag var 19, och som jag inte kan förstå hur hon ser ut i (hon är 47 och får en kick av att tränga på sig mina å lillsyrrans kläder).
Eller så törs hon helt enkelt inte ringa. För hon VET att jag kommer ta upp hennes alkoholproblem. Det borde hon i alla fall veta.
Jag mår bara dåligt av att ha kontakt med henne. Jag ska säga upp kontakten. Det betyder att jag inte kommer ha kontakt med nån av mina föräldrar. Det känns sorgligt. Jag är så avis på alla som har värsta bra relationen med en eller BÅDA av sina föräldrar.
Tänk att ha en förälder som älskade ens barn och som man vågade lämna barnen till! Tänk att ha en förälder som brydde sig! Tänk att ha en förälder som inte kallade en lögnare när man talar 100% sanning...
Jag hoppas jag lyckas vara en bra förälder till mina barn... Ibland blir jag rädd att jag också kommer spåra ut och bli en jävla kärring som bara bryr sig och sig själv.
Vilket trist inlägg. Men oj vad jag tänkt på detta... medan jag legat på sjukan å efter. Hur jag kunde vara så dum alltså så jag öppnade mig och delgav något så viktigt... som ett naivt litet barn ungefär. Jag hatar när jag är naiv.
Nu väntar jag iaf på att Jocke ska komma hem med en pizza. Jag mår inte illa ikväll! Jag känner mig inte nära att spy! Och jag har inte tagit de där starka må-illa-pillrena alls idag!
Lunchen gick också bra! Har till och med varit på öppna förskolan!
I RULE!!!
Kommentarer
Postat av: Sandra S (florro)
jag tycker inte det va ett dugg naivt..man hoppas väl alltid att folk ska ha ändrat sig. Det sista som lämnar en är väl hoppet sägs det väl.
Riktigt tråkigt att du måste ha det så,kan inte tänka mig hur det skulle va:(
tur att du har jocke, böna och "tony" ;) (förresten jäkla fusk att du redan fått höra hjärtljud;))
Postat av: Sonja
Jo, jag har himla tur att jag har dom... å en massa andra :)
å jo, jag fick inte höra hjärtljuden förra gången förän i v20 eller nåt sånt :) det var riktigt kul!
Postat av: Nilla
Vi har det likadant, du o jag, med våra mammor!
Min mamma nonchalerade helt o hållet då jag fick
missfall nu i Juli. Hon är en sån elak människa.
Jag frågade henne sen om hon tyckte det var bra
att jag fick missfall? Hennes tystnad sa allt! :o/
*kramar om*
Trackback