burriburr

Jag kom att tänka på att en sak som hände igår faktiskt var jävligt rolig (tycker jag). Jag var på ÖF och skulle fota Böna hade jag tänkt, men det visade sig att den verkliga fotografen blivit sjuk och att en annan fått hoppa in.

Hon var inte direkt nån barnpsykolog, frågan är om hon nånsinn mött ett barn. Hon ville tex inte ha föräldrarna med i fotografirummet först. Med tanke på att de flesta barn ändå är kring 1½ år å under så kanske det inte är så funktionellt.

Hur som helst kommer jag in i rummet och ser att Böna ska sitta på en smal sorts pall med en liten fårpäls på. Hon sitter ju stabilt å så, men att sätta henne på en smal pall med en fårfäll är ju näst intill dödsdömt då hon väldigt gärna hoppar omkring och ramlar ner från smala pallar.

Jag säger till fotografen att det nog inte kommer gå att sätta henne där eftersom hon inte kan gå ens och bara är ett år. Då ser fotografen på mig lite sorgset och frågar "är hon förlamad?"

Jag vet att jag skrattade när hon sa det  men det är inte förns idag jag inser hur roligt det faktiskt var. Jag har gått omkring och skrattat för mig själv regelbundet sen jag kom på det.

Hur som helst satt jag precis bredvid pallen och mycket riktigt ramlade hon ju ner flera gånger, men jag tog emot henne precis som spindelmannen skulle ha gjort. En bild (den där mina händer inte kom med) blev till och med riktigt bra.

Jag skulle föresten på ÖF idag med och var jättetaggad och gick ut me stormsteg. Jag tänkte att jag är ju riktigt frisk nu! Ungefär vid Vårdcentralen känns det som jag ska säcka ihop och jag måste gå in där å sätta mig och pusta och frusta ett tag. Sen var det bara att samla ihop sig och gå tillbaka hem... Tråkigt! Just nu sitter Böna å försöker ta på mig mina bikinitrosor. Hon har fått in ena benet. Hon är grym! För några dagar sen satt hon och rotade i sin leksakslåda och när jag tittar på henne har hon tagit på sig ett hårband alldeles själv. Det hängde kring halsen men i alla fall. Skitsnyggt!