Vuxenhet
Vuxenhet kan inte mätas i volvobilar, hundar, villor och barn. Vuxenhet är något annat. Men vad? Är jag vuxen? Jag tror inte det faktiskt. Eller? Blir man nånsinn vuxen? Finns det nån som anser sig vara det? Typ "efter bilolyckan fick jag en annan syn på livet och blev vuxen"?
Det finns så mycket en vuxen kan som jag kämpar med varje dag för att kunna. Ibland känns det som en hopplös kamp.
En vuxen bjuder på fika som att det vore något naturligt. Att bjuda på fika är för mig något svårt och komplicerat. Ska jag lägga upp det som ska bjudas på fat? Eller kan jag bara slänga fram påsen? För det är slänga fram påsen jag vill. Men är det rätt? Ska jag bjuda på kaffe? Jag vet inte hur man gör kaffe. Jag har inte ens kaffe. Ska jag bjuda på te? Te kan jag göra men jag vill inte göra te åt den där slusken som sitter och tar plats i mitt kök.
En vuxen har matchande påslakan och örngott på BÅDA sidor dubbelsängen. Idag är jag sjuk, men ändå har jag stått och svettats med påslakan som jag bytt, eftersom de varit omatchande allt för länge. Sambon kom in och kallade mig pedantisk. På skämt naturligtvis, annars skulle ju inte resten av lägenheten se ut som den gör. Hur som helst så har jag stört mig på omatchigheten (som blev till när dottern kissade i sängen och sen har det blivit en kedjereaktion) eftersom vi började köpa två av varje påslakanset sen vi flyttade ihop. Att ha omatchande är för ungkarlar!
En vuxen kan utbrista saker som "det här är ingen färskpotatis direkt" och sucka uppgivet eller "mina blommor mådde bättre av den andra växtnäringen". Eller varför inte populära "jag och min man har byggt en veranda".
Idag när jag stod och skalade potatis så sa jag att det nog inte var färskpotatis. Men det var det nog. Sambon tyckte sig minnas att det stod så ovanför potatisarna när han köpte dom. Våra blommor är döda. Veranda har jag inte ens våta drömmar om.
Ja och så har jag inga tavlor på väggen. Några fåtal men inte många. Men detta har jag en förklaring på mina vänner! Jag vill inte spika upp massa innan vi fått ut den god damn ugly hyllan från IKEA som står inne i vardagsrummet. Den såg jättefin ut på IKEA men väl hemma, och full med grejer, så är den allt utom smäcker. Hur som helst vill jag inte göra missklädsamma hål innan det är klart. De andra rummen ska också tapetseras om och så vidare, så det känns meningslöst att hänga upp något där med.
- Jag tror inte det här är färskpotatis direkt... älskling?
- Nej men gumman det är ju en bakad mögelpotatis!
PS. Sedan jag och min sambo träffades för fyra år sen har han haft 9 volvobilar inklussive den vi har idag (pluspoäng pluspoäng!!!). Sammanlagt 11 bilar (övriga bilar ger noll pluspoäng). DS.
Kommentarer
Postat av: Kristina
Oj vad jag känner igen mig! Jag är så enormt oorganiserad när det gäller sånt som att bjuda på fika, medans min kompis till synes helt utan ansträngning bara trollar fram allt möjligt gott och trevligt dessutom har hon typ alltid bakat allt själv också.
Postat av: Anonym
ojoj, det verkar som att både jag och min karl är ungkarlar.. jag måste vara transvestis, vilket ju inte är fy skam. undrar hur jag ska lägga fram det för killen?
Postat av: Sonja
Okänd... ja jag är väl på många sätt också en ungkarl :)
Postat av: Kajsa
Vad är det för hylla?
Inte en brunsvart Billy va?
Trackback