burriburr

Jag har varit hos min morfar i många dagar nu. Han har många gånger pratat om historier som jag skrev i anteckningsböcker som ligger ute i "lillstugan", alltså en liten stuga där gäster brukar kunna ligga osv...
Var naturligtvis nyfiken på vad detta var för roliga berättelser jag skrivit, det var ju flera flera år sen och jag minns såklart inte allt jag skrivit.

Nu sov jag och familjen där ute och jag fick en chans att läsa dessa fantastiska berättelser. Dom var så dåliga! Dom var så dåliga att jag helt började ifrågasätta om jag ens KAN skriva. Det handlade tex om gravstensristare som bara hade tråkig vardag och dog i slutet. Och skvallertanter som jobbade på Allers men egentligen var utklädda män. Jag läste för min sambo och visste inte om jag skulle skratta eller gråta över berättelsernas sunkiga kvalitet. Men så kan jag ju alltid skylla på att jag inte var så gammal när jag skrev dom... bara typ ... 14... Suck...

Nåja. Det är kul att skriva i alla fall.

Utöver det så har min älskade dotter börjat kunna spänna på benen så att hon kan stå i knäet. Andra ungar kan det automatiskt från typ födseln men inte hon, och det är så kul att kunna ställa henne mot ryggstödet i soffan och hon faktiskt står kvar! Hon ser så stor ut! Hon kommer säkert bli skitmäktig när hon blir stor. Styra världen och grejer.

Hejdå!


 Även fast hon är från ryssland och inte kan läsa så ger hon berättelserna ett betyg som inte går att missuppfatta.