burriburr

Okej, jag var väl inte helt sanningsenlig i förra inlägget. Svensk hiphop kan ju faktiskt vara bra ibland. Inte så bra att man springer iväg till affären och köper skivan, men så pass bra att jag inte byter radiokanal alla gånger.

Ibland kan jag finna mig själv klagandes på musik som jag ändå sitter och lyssnar på. Timbuktu är en av dom. Jag har en gång uttryckt frasen (eller så var det min pojkvän och jag höll med honom) "om jag fick tag på den där Timbuktu skulle jag ta han ut i skogen, binda fast honom vid ett träd och skjuta honom" *.
Ändå tycker jag att "alla vill till Himmelen men få vill dö" är en himla klämkäck sång som jag till och med bränt ut på CD. Timbuktu har gett mig många käcka stunder och ändå klagar jag på honom. Det är nåt fel på Sverige (inte på mig).

Kom osökt att tänka på min kusin häromdan också. Vi gick i en liten skola och hela mellanstadiet rymde sammanlagt 19 elever när jag gick i 6an. Min kusin gick klassen under mig. Han berättade då för mig om sitt "knep" om hur man skulle hålla pinsamma fjärtar på halster i klassrummet. "Jag brukar sätta mig och pressa skinkorna mot stolen så hårt jag kan". Då kände jag mig lite lurad, för jag brukade tvärt om lyfta på rympan och sära lite på skinkorna så att den kom ut ljudlöst. Ut måste den ju, det vet ju alla människor. Annars kan man få magknip. Ja hur som helst kände jag mig nog inte lurad speciellt länge för jag insåg ju att hans knep sög.



* Vi menade såklart att vi skulle skjuta honom med en sån där pil som har en sugpropp längst ut vilket han naturligtvis skrivit kontrakt på att han själv vill också (herregud vad trodde ni?).



Den unge mannen hjälper den äldre mannen att dölja en pinsam fjärt som är på intåg.