burriburr

I fredags for jag å sambon å dottern till Stockholm (52 mil) för vi skulle på min kusins bröllop. Vi kom fram ganska sent, vid 23-tiden. Alla var vakna. Det var många gäster och massa tält i trädgården. Det jag tycker man minns från sånna där långa resor är att man blir kissnödig då och då och endera måste kissa vid vägkanten (det är det bästa) eller stanna vid en statoilmack eller liknande och kissa på toaletten där (det är det sämsta).

Hur som helst. Jag och familjen fick ett eget rum i huset där brudens föräldrar bor. Vi kände på en gång att det var jättebra.

På lördan blev det bröllop. Vädret var jättefint! Och varmt! Jag fick strippa av mig lite av finkläderna. När vi kom fram till festområdet så stod där en hel del killar med kostym. Då kände jag mig trots allt lyckligt lottad, även fast jag var typ fem gånger svettigare än dom. Jag var förstås jättekaxig precis innan också och sa "jag kommer inte gråta" och detsamma sa en av brudtärnorna som är brudens syster. En av brudtärnorna hade bunkrat upp med papper, dold bakom sin blombukett.

Hur som helst. Så fort musiken började och jag såg bruden och hennes far så började jag storböla, och det var inte lite. Det blev nästan så jag hulkade, ni vet, fulgrät. Jag sneglade upp mot brudtärnorna och där stod även hon som också sagt att hon inte skulle gråta och grät.

Sen gick det snabbt. De blev man och hustru, vi kastade ris och sen grät vissa av oss ännu mer (tex jag och min syster). Sen blev det en lång väntan på maten. Man fick roa sig med olika saker och jag var grym på att kasta ner läskburkar med tennisbollar. Faktiskt grymmast om jag får säga det själv.

Jag återkommer med lite mer. Min dotter gråter och tittar på mig med plutig pussmun, men inte av den glada sorten.