burriburr

Okej. Nu ska jag avslöja en sak som egentligen inte alls varit hemlig de senaste åren, men det var hemligt en gång i tiden. Väldigt hemligt.
De som känner mig vet att min dotter gjort sina behov på pottan sen hon var sju månader. Åtminstone på dagen. Kanske inte allt, men mycket, kanske rent utav det mesta. Hon är mycket duktig på detta.

Hon brås inte på sin mor.

Jag hade blöja till jag var 10 år säkert. Inte på dagen då såklart, utan på natten. Jag var en, om jag får uttrycka mig i facktermer, sängvätare extreme. Ja, det är faktiskt sant. Jag har fått genomgå en hel evolution i "inte kissa i sängen"-apparater. Det första jag hade var en matta med metall i och så pep en väckarklocka som såg ut som ett litet elskåp när det kom blött. När det pep var ju sängen redan blöt. Tack så mycket för den hjälpen, hjälpsamma jävla elskåpsmanick.

Sen kom en liten grej man stoppade i en binda och som man metodisk placerade i trosan. Från grejen gick en liten sladd till en liten, liten vit apparat som jag satte i bröstfickan på typ en pyjamas. Så fort det kom lite, lite blött så pep det. Det hjälpte väl sådär.

Sen kom genombrottet. Jag var på ett ordinarie besök hos läkaren och fick som vanligt kissa i en konstig toalett som visade kisstyrka (det hade tydligen nån sorts relevans). Läkaren skakade uppgivet på huvudet som om jag var ett hopplöst fall. Sen sa han orden jag sällan kommer glömma:
Ordnar det sig inte nu måste vi ta en slang, stoppa upp den i ditt urinrör och spruta in vatten tills blåsan är full. Sedan får du kissa ut vattnet.

Jag fick ilningar i hela kroppen. Läkaren menade allvar. Metallmattan, den lilla apparaten och pottan som visade kisstyrka hade bara varit förspel för en testråtta som mig själv. Ja och man får inte glömma blöjorna. Dessa eländiga blöjor som var alldeles för små, som gav mig eksem och som gjorde att jag var stensäker på att det var därför jag kom i puberteten så sent och aldrig fick några ordentliga höfter (därav fem lager trosor som jag skrivit om tidigare). Det var ju inge vuxenblöjor jag fick direkt. Utan det var typ Libero för barn 20-25 kg (minns inte riktigt).

Tror ni det var förnedrande? Tror ni att jag hade problem att sova över hos kompisar? Beté mig avslappnat på skolresor? Inte nog med det hade jag en far som hela tiden hånade mig och sa att jag var en liten bäbis.  Inte konstigt att jag inte haft kontakt med honom sen jag var 14 bast.

Hur som helst så blev läkarens ord genombrottet som ledde till bättre tider. Jag låg hellre vaken hela nätterna än att behöva få en slang i mitt urinrör som fyllde min blåsa tills den var full. Problemet försvann ganska snart.

Sen blev jag, likt Fantomen när han är utklädd, en vanlig människa. En människa dömd till att bli inkontinent i förtid, så att jag inte kan åka slänggungorna på Liseberg utan Tena Lady. Men det är en annan, ej ännu inträffad , historia.

Tack för att ni läste.